En slapparkväll.
Idag blev det fika med grannen och hennes flickor, det är skönt att bara kunna gå över gatan sådär. När man är hemma hos dom glömmer man lätt bort tiden, det är härligt att träffa dom! Deras minsta flicka är bara två månader äldre än min Melvin men man märker hur mycket ett litet barn lär sig på de 2 månaderna. Melvin har precis lärt sig att sitta och att åla sig fram. Deras flicka kryper, klappar och säger vissa små ord. Man förstår inte hur snabbt de lär sig, det är verkligen ett under. Dessa små barn, dom är guld värda!
Kvällen är seg, Robert ligger på soffan och sover. Han mår illa och har tydligen gjort hela dagen, stackarn. Men jag hoppas verkligen inte att han har dragit hem influensan. Vi har legat sjuka för ofta här hemma de senaste månaderna. Plus att jag har en konstig rädsla för att kräka. Ibland när jag mår illa så kan jag sitta och gråta för att jag inte vill kräkas, det låter kanske löjligt men jag tycker det är så hemskt. Så maginfluensa är det sista jag vill ha. Jag trodde att jag skulle komma över den där rädslan efter att ha kräkt i princip varje dag av de första 20 veckorna under min graviditet med Melvin, men rädslan har bara blivit värre.
Jag skulle egentligen behövt ta hand om disken, men jag orkar inte. Jag har bara lagat lite mat till oss, som jag fick äta själv för Robert kunde inte få ner något. Har ingen energi, så jag har bara suttit här. Och det är i och för sig skönt med såna kvällar ibland, inga måsten. Melvin sover ju, och har gjort sen vi kom hem från fikan, undrar hur mycket sömn det blir i natt? Men jag har inte velat väcka honom, han sover så gott...
Och såhär trött blir man efter ett besök hos flickorna över gatan :)
Kommentarer
Postat av: Josefine
såg nästan ut som vår katt låg där :-)
Trackback
